Business models, busines schmodels sa Mandrake och gjorde en magisk gest.
“En affärsmodell eller företagsmodell, engelska business model, är i företagsekonomi en teoretisk beskrivning av hur ett företag, eller en affärsverksamhet, är tänkt att fungera. Det är ett konceptuellt verktyg som innehåller en uppsättning komponenter och beskriver deras inbördes relationer på ett sådant sätt att affärslogiken för en viss verksamhet konkret kan beskrivas.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Aff%C3%A4rsmodell
Det ovanstående är näppeligen något anmärkningsvärt. Klart alla företag skall ha rätten att bestämma hur de tjänar sina pengar. Denna lilla rant handlar istället om frustrationen av att känna sig lurad eller åtminstone förförd av en affärsmodell. Förmodligen för att den aldrig presenterades som just en affärsmodell utan som det enda självklara sättet att göra något.
Exempel ett av dessa modeller är chattbotten och som vi chattar med i ett dialogfönster. Åtminstone gör det flesta av oss det. Jaha, nu får jag lydigt sitta och copy och pasta det som Ai:n säger till mig att skriva, göra eller säga. Men som många redan listat ut så är inte detta det bästa sättet att använda språkmodeller. Att låta dom skriva rakt in i de dokument du vill ändra i självklart oerhört mycket mer logiskt och effektivt. Eller det kände i alla fall jag när Claude co-work fyllde i en rad blanketter inför deklarationen åt mig. Men varför har denna feature tagit så lång tid? Självklart för att det är viktigt att vi fortsätter att betala för tjänsten som innehåller chatfönstret och sedan en sammanhållen upplevelse på ai-leverantörens sajt. Risken är att om du lämnar sajten där du pratar och vaggas in föreställningen om att Ai:n känner mig. Risken är att du upptäcker att det endaste är ett fåtal användar case där dialogruta med en inställsam chatbot är det bästa sättet att lösa detta.
Så kallat minne är en annan feature som också är en del av dold affärsmodell. Det vi kallar minne hos en chat gpt simulerar ett mänskligt beteende i syfte att få oss att känna varmare känslor för tjänsten och i värsta fall antromorphisera den. Det är manipulativt varumärkes-magi. Jo, men visst finns det rent funktionella fördelar med minne. Men det fungerar inte alls som vi tänker. Faktum är att varenda gång du skickar ett chattmeddelande så talar du med språkmodell med fullkomligt blankt minne. Den har ingen aning om vem du är. Det är inte ens säkert att du pratar med samma modell mellan två meningsutbyten. Det är därför chattbotten måste skicka med allt ni sagt tidigare, allt information om dig och alla relevanta minnen varje gång du godtroget trycker på sänd.
Det sista exemplet är de sociala mediernas olika strategier för att lyckas slå igenom. Du skall posta x antal gånger per dygn, du skall posta vid vissa tider, du skall vara lättsmält och förutsägbar. Varför? Det är i alla fall inte för att vi användare skall få en bättre upplevelse. Du kanske förstår vart jag är påväg med detta vid detta laget. Det är för att frekventa postande gynnar de sociala medierna själva. De vill få oss att tro att detta beteende är en nödvändighet för att lyckas men i själva verket är det en del av en smart affärsmodell som genererar innehåll åt plattformen och lockar med löften om att bli viral. Som en amerikansk dröm fast för content skapande.
I sammanfattning: Affärsmodeller bör vara transparenta. Om de döljs under lager av manipulativ användardesign och paketeras som något som du måste anpassa dig till så finns det överhängande risk att du blivit lurad.