En mytoman i en lögndetektor fabrik. Detta är som jag skrivit nämnt ett par gånger en premiss som jag kom på för kanske 20 år sedan, eller ännu längre tillbaka. Till en början var det bara just den meningen – en mytoman i en lögndetektorfabrik. Jag visste att den skulle utspela sig i min dystopiavärld som är en värld som löst bygger på Terry Gilliams film Brazil.
Sedan gjorde jag slag i saken och utvecklade en scenarioidé. Och eftersom det är ett rollspel så var jag tvungen att lägga till flera karaktärer – och det att vara mytoman är inte direkt en karaktär, snarare ett karaktärsdrag. För att kötta ut premissen så var jag tvungen att beskriva lögndetektorfabriken lite mer. En kubformad monolit som är placerade i stadsbilden på tvären för att symbolisera den potentiella kraft deras produkt skulle kunna ha. Men så här började scenariot.
Detta har hänt…
I dagarna stundar en mässa då företagets produkt skall lanseras. Inför denna lansering så måste lögndetektorn inte bara fungera utan också se bra ut, vara helt säker och okopierbar. Företaget ligger efter i tidsplaneringen och ekonomiavdelningen har just meddelat att vi läcker resurser. Karaktärerna har hastigt och lustigt blivit utnämnda av ledningen att «reda ut röran innan det går överstyr». Vad detta innebär är inte lätt att veta men det skall levereras en rapport innan dagens slut.
Karaktärerna delas ut till spelarna: Tekniska utvecklingschefen, vars ansvar är att allt fungerar och att maskinen inte börjar brinna under demonsessionen. Sedan har vi säkerhetschefen som hela tiden påminns av överordnade om det ständiga hot som konkurrenter och deras påstådda spioner utgör. Marknadschefen vars ansvar är maskinen ser läcker ut på hyllan och kostnaden för kromade detaljer hålls ner utan att produkten riskerar att uppfattas som för mundan och alldaglig. Sista men inte minst så har vi den studerande praktikanten som inte riktigt förstår hur hen har hamnat i denna taks force.
Men här kommer twisten som gjorde det hela ännu mer roligt att spela. När spelarna valt karaktär så blandar spellaren fyra kort med laster till spelarna:
- Mytoman – du ljuger tvångsmässigt.
- Tjuv – du har stulit stora summor från företaget.
- Helt oskyldig – ditt samvete är lätt som en fjäder.
- Spion – du är där för att stjäla ritningarna.
Bara de enskilda spelarna ser vad de blir tilldelade – spelledaren vet inte vem som får vilket kort.
Jag minns att jag speltestat detta en gång. Det var kul. Men jag minns inte vad jag använde för regler.
Är detta något jag skall fortsätta utveckla?