Istället för en lömskt flöjtspelande så förför AI-tjänsterna oss med ett ostigt saxofonsolo från 80-talet. Även jag som en flitig användare av AI inser att något inte är som det skall. Det är något som inte stämmer, någon som inte ser att kejsaren inte har några kläder och att han spelar saxofon. Allt prat om produktivitet, allt prat om intelligens. Jag både ser det och inte. Om det inte vore för alla förvirrande trollformler som kanaliseras genom affärsmodellerna kanske vi hade kunna urskilja vad som är vad.
I väntan på klarsyn så dansar jag tveksamt mot ruinens brant.